Lugnet lägger sig över Lillmossen och fåglarna laddar för vintern .
Bergfinkarna är tillbaka… oklart om det betyder att de vet att det inte kommer bli ordentlig vinter.
I övrigt passera nötskrikor, talgoxar, tofsmes, svartmes, hackspett, bofink och vinterhämpling.
Sakta börjar Lillmossen komma ikapp Washington DC.
Magnolian är fortfarande i knopp. Efter tio år är den verkligen full av knoppar
Blodlönn
Farmors trillium så underbart enkel och fin
Forsythia
När plommonträdet dog kom det upp rotskott
Vintergröna växte ihop med murgröna i DC. Väldigt ordnat. För första året ser jag den inte längre som ogräs.
Många kära vänner i trädgården. Här en fläckig lungört. Växter ska en dela med sig av.
En resa framåt i tiden men ändå bakåt. En resa till vad som väntar här i maj. Men där allt är större. Där allt är mer.
Så var det i Amerikat. Magnolior överallt. Camelia som häck. En skog av forsythia.
Och allt som var från början av 1800talet ”var urgammalt”.
En veckas semester var precis vad jag behövde. Och hade. Längesen jag var så mentalt ledig och så närvarande i bara här och nu. Det enda jag kunde göra var dricka kaffe, äta, promenera, njuta och sova.
Efter en vecka hemma är jag hyfsat åter i form. Postsemestertraumat sitter i längre än jetlag. Här kommer ett urval bilder från Washington DC.
Framme på Union station
I parken intill var det en skog av forsythia
Camelia
Turistsak 1: Vita huset
Turistsak 2: obelisken, den spetsiga fallosen aka Washingtonmonument
Turistsak 3: Abraham sitter på sin stol
Båttur på Potomac
Alexandria och ett kväkarapotek från 1792
Republic restorative. Bryggeri för bourbon, rye whisky mm
Orkidéutställning på national portrait gallery
Ett måste… snabbmat i Amerikat.
Livselixiri sin ursprungsform på botaniska trädgården
Newseum: Berlinmuren
Newseum: antenn från ett World trade centre-tornen
Och så de blommande körsbärsträden
Magiskt mycket blommor
Fossil på naturhistoriska museet
På väg hemåt på Dulles internationell airport
Lycka kan vara när de tittar upp.
Lycka kan vara att känna hopp om vår.
På väg till vårdagjämningen kom en extra dos energi till Lillmossen. Snabba beslut och nu är jag igång och målat igen. Halva rummet klart.
Före
Halvfärdigt
Trött på bilder på mina pelargoner?
Då kan du gå vidare. Här kommer bilder på de som blommar nu, nån som har blommat och nån som kommer att blomma.
Dr. Westerlund
Black velvet appleblossom
Mårbacka
Platinum
p tetragonum
Doftpelargon morot
Röd som flyttat in hos mig
Divas raspberry ripple – äggskalspelargoner varierar sitt utseende
Divas raspberry ripple 2
Divas raspberry ripple 3
Orange appeal
p odoratissimum och p australe
Happy thoughts
Bollnäs
Bodil
Signes enkla vita
Kärlek på väg att slå ut
Appleblossom rosebud
Augusta
p elongatum
Ibland ”sportar” pelargoner. Då kan en blomma gå tillbaka till en tidigare sort. Här har Orange appeal fått en betydligt ljusare blomma på samma gren som de oranga.
Tomaterna växer som tusan och kräver mer vattning än vanligt. Insåg att det berodde på behov av en uppdatering av bevattningssystemet. Min lilla solcellspump börjar bli sliten och krukorna för många så det var lika bra att beställa en till.
Verandan är växthus i år med
Tomater på gång
Tomaterna pryder det döda plommonträdet
Brukar ju bara ha låga tomater. Men jag tog frö från en god hemodlad tomat – den spräcker alla planer. Får nog toppa den om den ska fortsätta i den här farten.
Toppen är snart nådd
I rabatten växer tomater som ogräs. Har rensat bort flera som grott efter att frön kommit med ur komposten. Låter några växa upp så får vi se om det blir några tomater framåt hösten och vad de är för några.
Stora nog att planteras om. Lycka en vanlig fredag.
Det tog inte ens en vecka! Ja, för tomaterna att gro. I alla fall några.
På juldagen satte jag tomatfrö. Och dagen efter chilin.
Efter en höst när jag undvikit allt vad vinterodling innebär och bara fokuserat på att försöka få något att överleva kunde jag inte längre stå emot. Lite enkel lycka helt enkelt. Lite mer liv. Och skulle det inte funka har jag tid på mig att sätta nya.
I höstas testade jag att ta skott på tomat, chili och physalis. Går hyfsat. Några tomater verkade mer villiga än andra. Chilin inte alls. Physalis har varit mest på. Och fler skott har jag kunnat ta under december.
Hade en tanke om woodland/skuggrabatt för många år sen. Byggde kant av torvblock. Och fyllde med växter.
Det jag ville skulle växa tog sig inte. Det som tog sig åt rådjuren upp när det äntligen blommade. Och kärsen fick fäste i trädgården. Ja, jag menar kirskål. Björkar växte i torvblocken. I och för sig frösådde sig rhododendron och blåbär i dem också. Alltid nåt!
Jag gav upp.
Jag täcke skiten med en pressening. Hade läst att de skulle ta ett par år sen skulle allt dö.
Fyra år senare…Förhoppningen om att det kanske dör om ytterligare ett år försvann för länge sen. Har mest ignorerat situationen.
Men idag så
Under presseningen låg torvblocken och under dem hade allt dött. Dagens plus är 4 kärror torv och 3 med lerjord till resten av trädgården.
Tror jag lägger en markduk över tills jag bestämt en fortsättning. Behöver nåt att fundera på i hängmattan.
Att en måndag komma hem och ge sig ut med trimmern en timme och slå ned gräsängen kan vara så mycket mer värt än en hel helg av grejande i trädgården.
Det är inte bara för att jag får något gjort jag egentligen skjutit på utan för att det visar på den ork som finns igen. Den har varit borta ett tag och det är sån njutning att slita en extra stund efter jobbet. Det är så man vet att man gjorde rätt val i livet. I alla fall nu. I alla fall i år. Och jag tar hand om energin eftersom jag vet att nya blockeringar kan komma. Jag förstår även hur nära randen jag varit.
En del förändringar svarar kroppen bättre på än andra. Nytt jobb sen innan jul. Astman är tillfälligt borta för första pollensäsongen på 10 år. Att jag sen åkt på giftstruma med all den medicinering det innebär gör att jag måste ta det lite lugnare. Men jag har fler stunder att göra saker i ett lugnare tempo på – och det är värt mycket!
…och så syns deutzian mycket bättre för alla som går förbi.